– Pappaledigheten är helt underbar. Jag har varit hemma i fyra månader och det känns som jag tar igen det jag missade tidigare, säger han när han gästar podcaststudion.
När Robin anländer så gör han det med sin mamma, sambo samt ettårige sonen som storögt tittar sig omkring inne i den för dagen ovanligt stora studion – till vardags skjutbion – med en rullande älgfilm på i bakgrunden. Robin berättar att han tycker det är roligt att få vara med på resan med mängder av intryck och motorik som pappaledigheten innebär.
– Det behöver inte vara komplicerat. Slå in leksaker i aluminiumfolie, måla med vatten på färgglatt papper eller låt barnet plocka ur och lägga i saker i lådor. Det är bara fantasin som sätter stopp.
Att familjen ligger honom väldigt nära är tydligt – och det avspeglar sig även i svaret när han får frågan om vem som är hans förebild.
– Luke Combs är en ganska stor förebild för han är väldigt noga med att integrera familjelivet i sin musikproduktion. Så det är lite dit vill jag komma, att även om jag skulle bli som han känd över hela världen så vill jag aldrig glömma var det började och att jag har familj.
Robin plockade upp gitarren redan vid åtta års ålder, inspirerad av en kusin som spelade Sweet Home Alabama. Efter två år på musikskolan började han i stället lära sig själv, mycket via gehör och YouTube.
– Under tonåren hängde vi på ungdomsgården i Arvika nästan varje dag. Jag och flera vänner repade i källaren och spelade för att det var kul.
Sjungit hade han däremot ingen större lust till, i alla fall inte förrän han medverkade på en 50-årsfest där han tog ton – och fick oväntat mycket beröm.
– Det var det många som sa att det lät bra och då började jag sjunga lite mer för mig själv.
Träna på jobbet
Sången blev en större del av hans musik. Dessutom skulle det visa sig att hans jobb som ställningsbyggare gav utmärkta möjligheter att träna på just det.
– Ja, det var ju ganska smidigt för då hade jag kåporna på mig, och musik i dem, och så gick jag runt och sjöng med.
– De andra hade hörselkåpor så de hörde ju nästan ingenting, säger han och ler.
Att han tog nästa steg och hamnade på Idol var dock sambon Frejas förtjänst. Hon smygfilmade nämligen när Robin satt och spelade och sjöng hemma – och skickade in klippet till TV4. Kort därefter ringde produktionen.
– Jag trodde det var ett skämt, säger Robin.
När han ringde hem så nekade sambon till att hon hade varit inblandad. Robin synade dock bluffen och lite senare befann han sig i huvudstan för audition. Den normalt sett väldigt avslappnade Robin minns fortfarande känslan i kroppen när han åkte rulltrappan upp för att träffa juryn.
– Då var det hjärtrusning. Jag var inte nervös när jag satt i väntrummet, men då kände jag att ”nu dör jag.”
Att han fick ställa sig framför juryn med ett spräckt revben förenklade inte saken.
– Det gjorde ont när jag tog i, men jag körde på. Det gick bättre än jag hade förväntat mig. Men det hörs på vissa partier att det gör för ont så jag orkar liksom inte hålla igång.
När han hade sjungit klart så tisslade juryn lite för sig själva och bad Robin hämta upp sambon Freja till studion. Många tankar hann snurra i huvudet.
– Jag tänkte att ”herregud var det så illa att hon ska få skäll för att hon skickade in mig”, för det har man ju sett ibland, att de har tagit upp folk och sagt ”du ska inte vara här”.
– Jag trodde helt enkelt att jag skulle åka hem och att hon skulle få skäll liksom. Men sen vände det som sagt, säger Robin som istället för skäll fick en jubileumsbiljett, något som är ovanligt i sammanhanget.
Noterade du inte blickarna från juryn? För de såg ju närmast kära i dig allihop medan du sjöng.
– Nä, jag hade fullt fokus på att sjunga. Det är ganska nervöst i Idolstudion kan jag säga.
Från audition i april till direktsändningarna på hösten hann han vänja sig vid tanken på att stå på scen inför stor publik. Idol-veckorna beskriver han som intensiva, från morgon till kväll med låtval, genrep, kamerarep och sångcoachning.
– Vi blev som en familj. Vi bodde, åt och repade tillsammans i elva veckor. Det gjorde det tufft när någon åkte ut.
Under hela Idol-perioden följde Freja och sonen med till Stockholm så ofta de kunde.
– Han älskade att bo på hotell. Han sov aldrig så gott som där.
När Idol var över flyttade familjen in i sitt nya hus i Arvika – något de knappt hunnit göra innan tävlingen drog i gång.
– Det första vi gjorde var att julpynta. Det var helt underbart, säger Robin.
Hemmastudio och framtidsdrömmar
Nu kombinerar Robin pappaledigheten med musikskapande i sin hemmastudio. Där skriver han både själv och tillsammans med andra. Han berättar att skapandeprocessen varierar, ibland börjar han med gitarrmelodin, ibland med en färdig text.
– Studion är mitt lekrum. Jag kan spela in idéer och bygga grunder som jag sedan tar till en riktig studio.
Och innan vi tackade Robin så spelade han sin senaste låt, Rattlesnake.
Lyssna på podcasten för att höra låten – och för att ta del av hela intervjun!
