– I min mening är det den perfekta berättelsen om hjältemod och om att se varandra i samhället. Det är alltid rätt att vara snäll och god mot människor. Värmlandsteatern har dessutom den bästa scenen för föreställningen på Tempelriddaren, där publiken får komma riktigt nära, precis som när man ”knör” ihop sig i tv-soffan på julafton.
Tage Danielssons berättelse om den unge Karl-Bertil Jonsson, som inspirerad av Robin Hood bestämmer sig för att omfördela julklappar från de rika till de mindre bemedlade, har följt svenska tv-tittare i generationer. När Värmlandsteatern nu tar sig an berättelsen är det i musikalform. Sara berättar att det finns utmaningar med att ta sig an något som många kan utan och innan. Just balansen mellan det nostalgiska och det egna beskriver hon också som produktionens största utmaning.
– Det är vår fantastiska regissör Christopher Almgren som framför allt arbetar med det tillsammans med ensemblen. Många i ensemblen har en relation till sina karaktärer och vill leverera vissa citat som de ”ska” sägas, samtidigt som vi känner in vad vi vill göra för att det också ska kännas som Värmlandsteatern. Det är en rolig och utforskande process.
Även scenografi och kostym hjälper till att plocka fram nostalgin, berättar Sara, samtidigt som produktionen har fått en egen prägel.
– Jag tror att den nya publiken får med sig det bästa av två världar. Grundhistorien är densamma, men eftersom det är en musikal har det tillkommit mycket härlig sång och musik. Det är en perfekt föreställning för generationer att mötas kring.
Mycket återstår innan ridån går upp
Än så länge har ensemble och band inte ens flyttat in på själva scenen. När intervjun görs ligger fokus på att färdigställa scenbygget.
– Vi har inte släppt in ensemblen och bandet på scenen än. Just nu är det fokus på att bygga själva scenen. Så hela arbetet med att sy ihop kostym, smink, teknik, ensemble och band återstår – vilket jag ser väldigt mycket fram emot.
Musikalen är omkring 90 minuter lång och spelas utan paus. Henrik Dorsin står för dramatiseringen och Carl Bagge för musiken. För regi står Christopher Almgren, medan bland andra scenograf Erika Öhman, kostymdesigner Alice Ringholm Heder och kapellmästare William Hult Nilsson ingår i det konstnärliga teamet.
Sara avslöjar att även de som sett tv-versionen otaliga gånger kan räkna med överraskningar.
– Jag kan tänka mig att många kommer att peta på sin stolsgranne och säga: ”Det där är inte med på julafton!” Originalet är en kort saga som nu blivit en och en halv timme musikal, så bara det innebär ju massor av överraskningar.
Henrik Dorsins humor märks också i dramatiseringen.
– Kan publiken hans humor så kommer man absolut både att känna igen sig och kunna överraskas av vissa inslag.
”En tidlös berättelse”
Bakom humorn och julstämningen finns också frågor om klasskillnader, rättvisa och medmänsklighet. Teman som, enligt Sara, fortfarande känns högst aktuella.
– Jag tycker att det är en tidlös berättelse. Medmänsklighet, rättvisa och att bry sig om varandra är frågor som alltid är viktiga, oavsett vilken tid vi lever i. Just klasskillnaderna och frågan om vad som egentligen är rättvist känns också relevanta eftersom människor fortfarande har väldigt olika förutsättningar i livet.
Hon hoppas också att föreställningen kan erbjuda något ljust i en tid då många upplever att omvärlden är tung.
– Jag tycker att Sverige 2026 behöver mer positivt och fint att se fram emot och samtala kring. Om Karl-Bertil Jonssons julafton kan vara en liten del i att påminna oss om vikten av godhet, medmänsklighet och att bry sig om andra, så är jag jätteglad för det. Små handlingar gör stor skillnad.
– Det är fint att en berättelse som är så gammal fortfarande kan få oss att fundera över hur vi behandlar varandra.
Premiärpirr på Tempelriddaren
Nu när premiären närmar sig börjar också nervositeten och förväntningarna göra sig påminda.
– Jag är så förväntansfull och ser väldigt mycket fram emot att få släppa in publiken och låta dem ta del av föreställningen som vi har arbetat så länge med. En premiär är alltid en premiär, och då ska det pirra i magen – och det kommer det att göra.
– Jag hoppas att publiken ska älska att se den lika mycket som vi älskar att arbeta med den.
Och vad hoppas du att besökarna ska känna när de vandra hemåt efter föreställningen?
– En varm och härlig känsla. Att de är glada och kanske till och med lite upprymda. Och att de tycker att alla borde se föreställningen.
Premiären äger rum på Tempelriddaren den 17 oktober och föreställningen spelas fram till den 19 december.