– Upplevelsen har varit fantastisk och dessutom fick vi med oss viktig kunskap, säger hon när Nära Grums kontaktar henne.
Inför den ovanliga övningen hängde många frågor i luften. Hur skulle deltagarna reagera på trängsel? Hur skulle det fungera att vara utan el och en riktig toalett? En kvinna hade med sig sin bebis med allt vad det innebär. En av deltagarna satt i rullstol och det blev snabbt tydligt att miljön långt ifrån var tillgänglighetsanpassad.
– För att nå skyddsrummet behöver man ta sig ner från markplan till källarnivå via en brant trappa. Om strömmen skulle vara utslagen och en hiss inte gick att använda skulle det vara mycket svårt att få ner en person med nedsatt rörelseförmåga.
Till övningen behövdes därför en särskild evakueringsmadrass – och en sådan var inte helt enkel att få tag på.
– Det gick inte att få tag på någonstans i Grums, inte någonstans i Karlstad. Det var tack vare ett nödrop på LinkedIn som en vänlig själ från Eda kommun hörde av sig och berättade att vi fick låna en evakueringsmadrass från Gunnarsbyskolan i Charlottenberg, berättar Therese Rosenblad.
Väl nere väntade nästa hinder.
– In till själva skyddsrummet finns kraftiga dörrar som ska kunna sluta tätt. Där finns också höga trösklar som är svåra att ta sig över med rullstol. Deltagaren kunde med sin relativt lätta rullstol luta sig bakåt, lyfta framhjulen och ta sig över, säger Therese.
Och tillägger:
– Men skulle det handlat om en person i permobil så hade den ju inte kommit in där. Det var massa sådana grejer som vi verkligen fick se att det här fungerade inte. Man måste tänka om, säger Therese.
Även skyddsrummets ventilation visade hur olika människors förutsättningar kan påverka möjligheten att använda anläggningen. Ventilationen drivs manuellt med en vev som deltagarna behövde hålla igång under natten för att få in luft i skyddsrummet.
– Veven sitter på en höjd som fungerar bra för en stående person, men betydligt sämre för någon som sitter i rullstol.
– När deltagaren provade att veva hamnade rörelsen högt över hans axelnivå och blev snabbt ansträngande.
Därför hade Therese redan från början delat in deltagarna i grupper med olika åldrar och fysiska förutsättningar.
– Då fick man hjälpas åt inom laget för att det skulle bli bra.
Dramatiskt ögonblick
Även om natten flöt på bra saknades det inte dramatik. Mitt under samlingen inträffade något som inte fanns med i planeringen.
– En äldre deltagare hade suttit på golvet och reste sig hastigt. Han fick ett blodtrycksfall och höll på att falla framåt.
Människorna omkring honom reagerade omedelbart.
– Det tog inte sekunder ens innan man var där. Någon lade under ett liggunderlag, de fixade en kudde, benen kom upp högt. Det var flera människor som hjälpte till. Det var som om vi alla hade övat precis det här, säger Therese som beskriver händelsen som nattens starkaste ögonblick.
– Det var medmänskligheten när den är som absolut bäst.
Mannen återhämtade sig och fick frågan om han ville lämna övningen.
Det ville han inte.
– Han sa: ”Nej, nej, jag vill stanna. Det här är så trevligt.”
”Otrolig stämning”
Trots trötthet, trängsel och en ovan miljö beskriver Therese natten som lyckad.
– Det har varit en otrolig stämning där inne. Det var jättetrevligt.
Övningen lockade också stort medialt intresse. Bland annat fanns Aftonbladet, TV4, Expressen och SVT på plats, tillsammans med utländska journalister.
Nu hoppas Therese att erfarenheterna från natten ska kunna leva vidare.
– Jag tror att det är väldigt viktigt för fler kommuner i Sverige att verkligen börja jobba med beredskapsutbildningar för sina kommuninvånare.
