– Jag mår bra! Och jag känner mig faktiskt förvånansvärt pigg. Jag har varit hemma i några veckor nu, så någon trötthet i kroppen finns inte längre. Tvärtom känns kroppen starkare nu, och jag är imponerad över hur bra den faktiskt klarade vandringen. Jag hade nog förväntat mig att den skulle vara mer sliten efter 21 dagar med tung ryggsäck, långa dagar och många höjdmeter.
Mentalt är det lite svårare att svara på. Det känns nästan som att en del av mig fortfarande är kvar där uppe. Det är en ganska speciell känsla att gå från dagar av total närvaro, där det enda man behöver tänka på är nästa steg, till vardagens alla måsten igen. Det är nog först nu, när jag har landat lite hemma, som jag börjar förstå hur mycket den där enkelheten faktiskt gjorde med mig.
Kan du berätta om din rutt? Blev det som du hade tänkt dig?
– Planen var att börja vid glaciären Snøhettabreen i Dovrefjell och sedan ta mig genom Trollheimen och vidare ner mot Sunndalsøra, där vandringen skulle avslutas med ett dopp i havet. Totalt handlade det om ungefär 23 mil.
Det blev inte exakt som planerat, men jag är ändå väldigt nöjd med helheten. Vädret gjorde att jag fick ändra någon etapp under vägen, så i slutändan blev det cirka 24 mil totalt. Jag fick vara flexibel och ibland helt enkelt tänka: ”Okej, vad är det bästa beslutet här och nu?” Och det är ju också en del av utmaningen – att kunna tänka om och lyssna till magkänslan för sin egen säkerhet.
Hur var upplevelsen i stort? Vad ger du äventyret för betyg på en skala från 1 till 10?
– En stark 10. Det här är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Det har varit otroligt vackert, stundtals fruktansvärt jobbigt, ibland sårbart och hur magiskt som helst. Jag har varit trött, rädd, sjuk, lycklig, gråtit och skrattat. Ibland en kombination av flera saker under samma dag, haha. Och det är nog just den blandningen som gör att jag inte vill byta bort någonting av det.
Har du något ögonblick eller någon händelse som etsat sig fast lite extra?
– Oj, så svårt. Jag har tusen ögonblick och det är supersvårt att välja. Det finns så många naturupplevelser som jag kommer att bära med mig. Att få stå där bland bergen, med dimman som sakta sveper in, och känna hur liten man själv är i allt det storslagna. Det är liksom svårt att beskriva.
Eller att sitta och äta frukost på en sten, känna solstrålarna värma ansiktet och samtidigt se de fina vildrenarna uppe på fjället. Det är något väldigt speciellt med att känna sig så nära naturen.
Inför äventyret pratade du om att du var nyfiken på att se vad som skulle hända mentalt när du var borta under en lite längre period. Vad fick du för svar?
– Det är svårt att summera så här kort. Men jag tror att jag framför allt fick perspektiv. Att vara ute så länge och leva så nära naturen gör något med en. Jag fick en helt annan klarhet i vad som faktiskt är viktigt för mig. Det blev tydligare vad som ger energi och vad som egentligen bara tar energi. Jag kände en enorm vördnad för naturens krafter. I det stora landskapet blev jag så liten, men samtidigt kände jag att jag är det viktigaste i min egen värld.
Jag fick också ett väldigt starkt kvitto på att jag kan lita på mig själv. Även när det blev riktigt tufft eller jag blev rädd kunde jag behålla lugnet, tänka klart och ta mig vidare. Samtidigt blev människorna hemma väldigt närvarande i mina tankar. Avståndet gjorde att jag såg vissa relationer och vad de betyder för mig med nya ögon. Jag kom hem med en större acceptans för mig själv och för livet som det blev, och med en väldigt stark känsla av att jag har så mycket fint i mitt liv. Jag åkte iväg och var nyfiken på vad som fanns där ute, men kom hem med en ännu större uppskattning för det jag har här hemma.
Vad blir nästa uppdrag?
– Haha, ja du! Just nu behöver jag bara landa lite och låta kroppen och huvudet hinna ikapp. Men jag har redan börjat fundera på några nya äventyr framöver. Det blir ett soloäventyr som jag bara måste göra – jag har fått mersmak på det – men också en lite längre vandring på Kungsleden med sambon Frippe och min lille lappis Ivan. Det ser jag verkligen fram emot!
Fotnot: Vill ni följa med på Margaretas framtida äventyr kan ni göra det på hennes blogg, strongerforlife.se.