– Jag tyckte det var roligt men också lite obehagligt att jobba med motorsågen. Nuförtiden är den en del av mig, säger hon.
Lotta började skapa i trä när bildhuggeri stod på schemat under en konstnärlig utbildning på Skinnskattebergs folkhögskola i mitten av 1980-talet. Hon kände genast att hon hade hittat rätt – och utvecklade snabbt sina färdigheter. Åren 1992/1993 skapade hon sin första totempåle.
– Det var födelsegåvan till min äldsta dotter. Sedan har det kommit två döttrar till, och även de har fått varsin totempåle i födelsegåva.
I början av 2000-talet bodde hon i Sundsvall och deltog i en tävling där konstnärer skulle skapa i träd som hade sågats ner i stadskärnan. Lotta valde ett träd som var tre meter högt och tre meter brett i toppen. Då insåg hon att hon behövde börja jobba med motorsåg för att klara av att skulptera i den stora trädstammen. Efter en kortare utbildning inleddes ett nytt kapitel i hennes karriär.
– Jag hade respekt för det ”farliga” verktyget. Jag vann tävlingen med mitt konstverk och blev ganska snabbt efter denna tävling sponsrad av först Husqvarna i tio år, och nu har jag varit sponsrad av Stihl i tolv år.
Att arbeta med motorsåg kräver både precision och kraft. Lotta medger att hon ibland glömmer bort tid och rum när hon skapar, men att hon försöker vara vaksam, träna regelbundet och lyssna på kroppen.
– Jag bryr mig inte om ifall det gör ont i kroppen när jag skapar, och det har tyvärr en baksida som jag har fått erfara den hårda vägen.
– Jag har till exempel haft tennisarmbåge och golfarmbåge på båda armbågarna, och det tog tid att läka. Det gäller att vara vältränad för att kunna hålla på med det jag gör. Jag tränar mycket och försöker vara vaksam numera när det börjar göra ont i olika kroppsdelar. Då gäller det att lugna ner sig, stretcha och vila sig.
”Motorsågsmadonnan”
Smeknamnet ”Motorsågsmadonnan” har hennes man Jan Boholm hittat på, och till och med tonsatt i en sång. Motorsågsmadonnan är även namnet på den prisbelönta dokumentären om henne, som bland annat vann pris för Årets korta dokumentärfilm 2025.
– Det är ett roligt och lite uppkäftigt namn, som ett artist- eller superhjältenamn, säger hon med ett leende.
Av alla verk är det skulpturerna vid bygdegården i Långserud som hon håller högst. Dessa höga pålar är en hyllning till hennes farmor och farfar – och till pigan och drängens liv. De är inspirerade av totempålar från British Columbia, men med ett eget syfte.
– Det var en så häftig känsla när de 15 meter höga snidade pålarna rullade ut från Wiksfors bruk, där jag arbetat med dem i tre år.
– Känslan av att lyckas med något svårt är jämförbar med de största ögonblicken i livet, menar hon.
Konstverk på Wiksfors bruk
Till vardags kan man beskåda Lottas verk på Wiksfors bruk. Där finns hennes verkstad, och där har hon även i år haft en utställning om rockhuvuden.
– Jag har just nu sju konstverk som man kan se utomhus på området. Det finns flera lekskulpturer: en grissoffa, en hästsoffa och en kosoffa. Det finns en så kallad lekstock med ett lodjur, en sovande räv och en bäver. Det finns en vithövdad havsörn, en sittvänlig lekhöna och en fem meter hög totempåle.
– På alla dessa konstverk utomhus på Wiksfors bruk sitter det QR-koder. Klickar man in sig på denna kod med telefonen får man se en kort film där jag berättar om respektive konstverk. Om man inte kan svenska kan man få samma berättelse på engelska, och då är den i textform.
Hur ser din kreativa process ut från första tanke till färdig skulptur? Till exempel när du står inför ett stort block trä?
– För det mesta har jag flera skisser eller foton att titta på innan jag börjar. Det är ytterst sällan som jag jobbar improviserat. Det är för dyrbara material och för dyrbar tid för att hålla på med improviserade projekt.
Hämtat inspiration under resor
Hennes största inspirationskällor har hon i British Columbia i Kanada. Hon utvecklar:
– Det är framför allt ursprungsbefolkningen Haida från ön Haida Gwaii och Kwakiutl-folket från Vancouver Island som är mina största inspiratörer. Jag har också inspirerats av egyptiska gravskatter. Framför allt imponerar det mig att konsten är så skickligt utförd och är cirka 3500 år gammal.
Hon har även hittat fantastiska konstskatter i svensk historia, något hon lyft fram i en utställning på Wiksfors bruk under sommaren.
– Den handlar om rockhuvud, alltså redskap som används till att spinna med spinnrock. Jag har skapat ett cirka tre meter högt rockhuvud med motorsågen, som är inspirerat av ett rockhuvud från Värmlands Museums samling. I min verkstad och sommarutställning har jag även visat upp 86 antika rockhuvud från 1700- och 1800-talet. Dessa hantverk är en sevärdhet med ett fantastiskt skickligt träsnideri.
Just nu är du aktuell med Från Träd till Tråd! Vad kan besökarna se där?
– Där finns 27 av mina konstverk. De flesta är inomhus, men det finns även två utomhus: en varglekstock och en lodjurslekstock. Jag har under sommaren även skulpterat på två konstverk som är utomhus. Det är ett får och en lekstock som har en höna, ett föl och en kalv. Dessa två skulpturer är inte riktigt klara ännu.
– Inomhus finns bland annat döttrarnas totempålar, ett konstverk som heter ”Simmar mot frihet”, två kattgudinnor, en relief av Tutanchamons dödsmask och flera ugglor. Inomhus är det konstverk som jag har skapat under de senaste 32 åren.
Vill skapa en svensk-kanadensisk kanot
Innan vi skiljs åt får hon frågan om hon har något framtida drömprojekt.
– Mitt nästa drömprojekt är att bjuda hit mästarbildhuggaren Jaalen Edenshaw och hans team från Haida Gwaii i British Columbia. Vi skulle under några dagar/veckor skapa en svensk-kanadensisk kanot ur en stock, enligt svensk historia – och Haida, en historisk kanot.
– Den ska vara så stor som möjligt, helst så det går att paddla flera personer. Det gäller förstås att hitta finansiering för ett sådant projekt och förstås att hitta ett tillräckligt stort träd som skulle passa. Det vore riktigt häftigt!
