Therese Lindeberg förbereder jägare och jakthundar inför framtida hundutställningar: ”Försöker ge dem verktygen”

Therese Lindeberg föddes in i jakt- och hundvärlden. Pappan var en inbiten jägare och hennes morfar en framgångsrik dreveruppfödare. Tidigt motbevisade hon de jaktgubbar som inte trodde att jakthundar kunde dresseras eftersom de då skulle sluta jaga. Dock har vindarna vänt på senare år och framöver kommer hon hålla i ring- och utställningsträning i det nya hundhägnet på Vildmarken Skytte- och Eventcenter.

Det blir ring- och utställningsträning där alla raser är välkomna. Inkallningskurser, hundmöten med inriktning på jakthundsraser. Sedan får vi se vad det mer är som kan vara intressant och vad folk efterfrågar, säger hon.

Therese Lindebergs familjehem låg i Årjäng. Alldeles intill bodde hennes morfar, Albert Torängen, som på den tiden hade en ganska stor kennel. Therese blev tidigt förtjust i valparna och tillbringade väldigt mycket tid hos sin morfar. Kenneln hette Skogskompis Kennel och fokus låg först och främst på drevrar.

– Den första dreverkullen kom 1952 och jag vet inte hur många drevrar han födde upp, men säkert över tusen, säger Therese.

Hon minns att hon endast var åtta år gammal när hon visade upp en drever på utställning för första gången.

– Sedan blev det ju så att jag alltid visade upp min morfars drevrar på utställningar, säger hon.

Hundintresset ledde till att hon senare startade Therings kennel tillsammans med sin pappa Inge. Gråhunden Therings Ricki stack ut från mängden och blev svensk jaktchampion.

– Ricki hade en otrolig lydnad, säger Therese som med glädje minns hur hon och Inge ofta gick till skogs med Ricki.

– Dock har inte alla mina hundar haft det. Ibland lyckas man och ibland inte! tillägger Therese och skrattar till.

Therese och sonen Jimmy driver i dag, med stolthet, morfars livsverk ”Skogskompis kennel” vidare. I dag har de fem gemensamma hundar, fyra jämthundar och en drever, hundar som redan lämnat tydliga avtryck i prisskåpet.

Hundintresset har Therese sedan unga år kombinerat med sin andra passion, jakten. När Therese var i tonåren så var det inte så många tjejer som jagade och hon fick ofta höra att man inte ”skulle hålla på och dressera en jakthund för då jagar de inte”. Therese beslöt sig för att bevisa motsatsen, något hon även gjort många gånger genom åren.

Numera är Therese utbildad instruktör, viltspårdomare och jaktprovsdomare på drever. Hon ägnar även mycket tid åt så kallad ringträning där hon förbereder och hjälper hundägare inför utställningar. Tidigt konstaterade Therese att lydnaden, både i ringen och i skogen, ofta var för dålig hos många hundar. Inte minst har många jakthundsägare vittnat om problem när de ska visa upp sina hundar i en utställningsring, något som väckte hennes vilja att göra något åt problemet.

– Under kurserna försöker jag ge dem verktyg så att de kan åka hem och träna vidare, säger hon.

Avdramatiserar

Hon berättar att en utställning kan vara skrämmande för vissa och att hennes kurser kan hjälpa till att avdramatisera det hela. Under kurserna får deltagarna lära sig mer om vad det går ut på att ställa ut en hund och träna på mycket som de har nytta av på framtida utställningar.

– De får träna på att bli hanterad av en domare. Det tittas på tänderna, hundarna mäts. Kursdeltagarna får lära sig hur de ska röra sig i ringen, vilket tempo som är lämpligt och så vidare, säger Therese som även lär ut lite småknep hur man ska få hunden att stå still – och husse och matte likaså.

– Det finns ju en grundposition oavsett ifall man har en stor jämthund eller en liten tax eller pudel. Det är sådana grejer, som exempelvis att man bör använda ett utställningskoppel så att man kan styra sin hund bättre, och även hur man själv ska röra sig i ringen.

Med tiden har Therese märkt att folk har ändrat uppfattning gällande dressering av jakthundar – och att även jakthundsfolket numera oftast visar upp sina hundar snyggt på hundutställningar.

– Det har hänt väldigt mycket med åren, säger Therese som regelbundet anordnar ringträningskurser.

Under fjolåret blev det många träningskvällar hemma hos Therese.

– Totalt kom det ungefär 300 deltagare, säger hon.

Kurser på gång

Intresset för kurser med hund är stort. Det gäller inte minst här i trakten och nu ser Therese fram emot framtida kurser. Ring- och utställningsträningar är som sagt spikade, men hon berättar att deltagarnas intresse till viss del kommer få styra utbudet.

– Valpkurser brukar vara populärt, säger Therese och berättar om sina förväntningar.

– Förväntningarna är att vi ska få till en riktigt trevlig hundmötesplats att träffas på, utbyta erfarenheter och träna våra hundar.

Fotnot: Intresserad? Håll utkik på Vildmarkens sociala medier för info gällande framtida kurstillfällen.

Facebook
X
LinkedIn
Mejla
Printa