Barndomskompisarna Linus Andersson och Ronnie Aronsson växte upp tillsammans i Bergslagen. En kväll lade de ut en cover på TikTok – och när de vaknade upp nästa morgon hade tillvaron förändrats för duon och deras countryband, Northlake Shivers.
– Vi hade fått 175 000 visningar och det hade kommit in förfrågningar om bokningar. Vi fattade ingenting, säger Linus och Ronnie när slår sig ner och pustar ut med en öl på redaktionen.
Linus och Ronnie växte upp i Ställdalen och Kopparberg i Bergslagen. Livet i den lilla byn präglades av närheten till naturen, hårt jobb – och musik. Bland annat minns de en bildlärare som gjorde avtryck.
– Varje gång vi skulle ha bildlektion hade hon med sig en LP-skiva med gruppen Pistvakt. Hon drog igång den där varje gång. Och då satt man ju där, och det gick liksom runt hela tiden. Musiken var bara där dagligen och det är många i vår årskull som är musikaliska.
Även hemma var det mycket musik. Ronnie berättar att hans mamma spelade i band. Dessutom har både han och Linus tävlingsdansat i unga år.
– Det är ju därifrån det kommer mycket musik, så klart. Då blir man ju intresserad. Även om det kanske inte var så coolt när man var kille, säger Ronnie.
Linus inflikar:
– Nej, men det ger ju fördelar sen, haha. Jag minns att mormor sa ”du kommer tacka mig en dag”. Jag tänkte bara ”ja, tjena”, men hon hade rätt. Det är extremt mycket musikteori i dans.
Att de skulle starta ett band tillsammans var dock långt ifrån självklart. Ronnie gick på högstadiet när han började lära sig spela gitarr. Oasis var en stark influens.
– Wonderwall var första låten jag lärde mig. Jag blir lätt lite insnöad på olika artister och det var Oasis som gällde ett bra tag. Sedan var det Lasse Stefanz – och efter den eran var det nästan bara Alan Jackson. Han har en sådan jäkla katalog.
Linus sångkvaliteter uppdagades på en fest. Kompisgänget satt och spelade covers när han tog ton – och de övriga festdeltagarna trodde knappt sina öron. Själv hade han aldrig gjort något väsen av det tidigare.
– Jag har alltid sjungit. Morsan sjöng i bilen, jag nynnade med. Sedan började jag i entreprenadbranschen och då sitter man rätt mycket själv i maskin. Man sitter och sjunger. Jag tyckte kanske inte själv att det lät speciellt bra, men det var inte falskt heller, säger han.
– Man blev ju taggad när folk sa ”fan, du kan ju sjunga”. Men därefter började jag jobba, och jag tycker om att arbeta, kanske lite för mycket, och då satsade man på det.
Kort därefter sökte Ronnie och Linus till tävlingen Årets lokalartist. De skickade in ett bidrag och Linus vann.
– Då fick vi ett litet uppsving. Vi åkte runt och spelade lite, men det där dog ut. Sedan blev det jobb igen.
Ronnie flyttade hem igen. De började jobba tillsammans och så småningom startade de ett TikTok-konto. Det var då som Northlake Shivers kom till.
Premiär på lastpall
Efter deras virala video på TikTok väntade turné i Norrland – och tv-uppträdanden. Linus och Ronnie minns tillbaka till en väldigt speciell tid.
– Jag hade inte spelat gitarr på flera år då, säger Ronnie.
Den första spelningen kommer de aldrig glömma.
– Det var på en lastpall. Det var slutsålt, mycket släkt och vänner såklart, men ändå. Jag var så nervös att jag inte minns de första fem låtarna, säger Linus.
På Alla hjärtans dag i fjol släpptes även debutalbumet.
– Det var en mäktig känsla. Väldigt fränt. Vi tryckte även 400 LP-skivor.
Hur kändes det att se sitt slit så konkret?
– Jag tror inte jag fattar det än i dag, säger Linus.
Ronnie inflikar:
– Jag tycker det är fränt att hålla i en fysisk skiva. Det tycker jag är roligt och nåt som vi ska fortsätta ha, fysiska skivor. Då öppnar du upp så har du bilder på baksidan, bilder på inneromslaget, texter, tacktal som vi har skrivit. Jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka.
Enligt Ronnie och Linus är steget från dansband till country inte långt. Den sistnämnde fastnade speciellt för 90-talscountryn.
– Det är samma sväng. Lyssnar man på dansband idag och modern country – eller klassisk country, som Travis Tritt till exempel. Hur mycket vill man inte dansa till det? Det är där svänget är.
När vi träffar duon är de mitt uppe i planeringen av årets spelningar. De berättar att det har varit en hektisk tid. Till en början kombinerade de musiken med arbete på ett entreprenadföretag i Kopparberg, men numera är det fullt fokus på musiken, nästan i alla fall. Linus berättar att han inte riktigt kan låta bli.
– Jag hjälper fortfarande farsan ibland. Vi har hjälpts åt och det är han som har startat företaget. Men ja absolut, vi har ju jobbat mycket. Första tiden jobbade vi ju heltid och spelade på helgen.
– Det var ju inte mycket fritid. Nu kallar ju vi musiken för fritid, för det är ju så jävla roligt.
Jaktliga inslag
Deras texter handlar mycket om festande och livet i Bergslagen – och många av deras musikvideor har jaktliga inslag. Jakten har alltid varit en stor del av deras liv.
– Jag har varit med farsan på fågeljakt och älgjakt sedan jag var liten. Vi jagade varenda helg. Han låg ute och jobbade i veckorna och sen kom han hem och sen var det bara jakt, minns Ronnie.
Har du några tidiga minnen som etsat sig fast lite extra?
– Herregud. Jag minns när jag sköt bom på en tjädertupp när jag var tio-elva år. Det var så jäkla nära håll så farsan kunde inte fatta hur jag kunde bomma.
– Det bara sprutade fjädrar från honom, men han dog inte, haha. Han flög vidare, helt oskadd.
Älgjakten är favoriten för både Ronnie och Linus. När de satte upp spelschemat i fjol så var det en vecka som det inte gick att boka dem, älgjaktsveckan.
– Den är helig och då har vi inga spelningar, inte ens om det hade handlat om att Globen ville ha oss, skrattar de.
– Resten är lugnt, men inte den veckan. Så den strök de direkt.
Jakten beskriver de närmast som en livsstil.
– Vi bygger pass, röjer, fixar hela året. Man är alltid på väg mot nästa älgjakt. Och även om man ibland tänker ”vad fan gör jag här”, så räcker det att det knakar i skogen en gång – då är allt förlåtet, säger Linus.
Vad gäller drömjakter så svarar Linus att han framför allt hade velat uppleva en riktig åttiotalsälgjakt.
– Man har ju hört historier, om hur mycket älg det fanns då. Jag tycker inte om älgjakt där man sitter på pass. Jag gillar när det är lite mer High Chaparral. Vi är ett rätt så litet jaktlag hemma. Vi har runt 3 500 hektar att jaga på – och rätt så stora såter. Släpper man en hund och märker, äsch den drar ditåt, då kan jag bara dra på lubben och genskjuta älgen.
Lite High Chaparral alltså?
– Vi vet ju var alla sitter så det är inget farligt.
– Jag hade gärna velat uppleva riktig fjälljakt också, ripa, skidor, stora myrar, tillägger Ronnie.
En musikvideo spelades in på klassisk mark, Normafabriken i Åmotfors. Samarbetet beskriver de som en dröm.
– Det kändes helt overkligt när de hörde av sig till oss. Vi skrev en låt för samarbetet och spelade in video på fabriken. Alla var otroligt trevliga. Det kändes som hemma. Vi är väldigt tacksamma.
Vad har ni för framtida musikaliska mål?
– Vi har runt 20 låtar klara. Av dem ska vi välja ut tretton till nästa album som släpps i slutet av maj.
– Sedan är det även mycket spelningar på gång, men vi väljer med omsorg och alla datum är inte satta.
Lördagen den 2 maj står de på scen på Nöjesfabriken i Karlstad.
Men någon spelning under älgjaktsveckan blir det inte.
– Haha, inte en chans, avslutar duon.